Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lof att älska och roa sig med dessa fantasiens barnsliga
och äfventyrliga lekar; men erfarenheten intygar, att
mången låtit det egendomliga nöjet att lyssna till denna
aflägsna sirensång locka sig att komma den allt närmare
och närmare, tills man, döfvad af dess öfverväldigande
klang, förlorat all förnuftig besinning och lemnat sina
egna traditioners hus och hem för att drömma bort sitt
lif i förförerskans hesperiska trädgårdar, med
förgätenhet af hvad fäderneslandet, samtiden och en evigt
fortgående odling kräfva. Ty i sjelfva verket befinna vi,
protestanter, oss utom kretsen af hela denna vitterhet:
vi hafva en gång för alla afsagt oss grundvilkoren för
dess tillvarelse, det sedliga och religiösa tillstånd,
hvarur de upprunnit. Vi kunna icke tillegna vårt
medvetande dess innehåll med öfvertygelse och tro utan att
begå ett brott mot den helige ande, den ande, som
genom Luther och hans medkämpar bröt sin bana i ljus
ur medeltidens mörker — vi kunna det icke utan att
blifva affällingar från vår Gud, vårt folk, oss sjelfva,
hela vår odling — allt det heliga, som varit vårt lifs
ledstjerna och vår yttersta förhoppning ända från
vaggan. — Denna söderns diktkonst måste för oss blifva
en angenäm, ja i visst hänseende lärorik lek, men blott
en lek, som aldrig må tillåtas uttränga det djupa
allvaret af vårt lefnadssyfte.
En väsentlig olägenhet, som det allt mera tilltagande
studiet af söderns språk och poesi medfört, kan jag vid
detta tillfälle icke förbigå. Jag menar benägenheten
att eftergöra de invecklade och svåra versformer, hvilka
äro egendomliga för de sydländska språken och för dem
allena. Jag har aldrig kunnat utan ett viss vemod höra
vårt eljest så fogliga modersmål, som hvarken saknar
rikedom, styrka, välljud eller mjukhet, när det med
foglighet och insigt behandlas, likväl ordentligt skrika af
smärta och harm under den onaturliga tvångströjan af
canzon- och sonettformerna. Det är till och med be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
