Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer eller mindre öppet erkände, den grundsats, som
offentligen blifvit uttalad af den svenska vitterhetens
ende egentlige romantiker i de minnesvärda orden: «Så
jag målar; ty så roar mig att måla».
Under det att dessa vigtiga kultur-historiska
rörelser pågingo i Tyskland — under de två årtiondena
från 1790 till 1810 — befann sig den svenska
skaldekonsten i ett slags sjelfbehaglig hvila efter de glada
ansträngningarne under kung Gustafs dagar. De stora
skaldesnillena från denna lysande tid voro till största
delen bortgångna: Bellman, Lidner, Kellgren hvilade i
grafven, Thorild lefde i ett slags landsflykt, egnande
sin tid och sina krafter åt den tyska spekulationen;
Leopold ensam af den gamla sångarstammen stod ännu
qvar och vördades såsom fäderneslandets yppersta skald
och högsta kritiska auktoritet Utrustad mera med
retorisk än poetisk talang, tillämpade han i sin vittra
lag-skipning den franska poetikens reglor med de lindriga
modifikationer, som de engelska skalderna under
drottning Anna, uttryckligen Pope, vågat underkasta dem.
Under hans beskydd och uppmuntrad af hans bifall
uppstod en krets af yngre verskonstnärer, som med
framgång täflade om utmärkelser af den vittra areopag, i
hvilken Leopold var själen. Man kan ej neka, att den
nya skolan i Sverige i allmänhet med full rätt
sedermera begabbade medelmåttan af dessa prisbelönta foster
af en förståndig, fantasilös, didaktisk retorik. Franzén
gjorde inom denna yngre Gustavianska skaldekrets ett
lysande undantag; men äfven han stod just vid den
tidpunkt, då oppositionen började, i fara att låta sig
bortföras af den allmänna lärodiktande strömmen. Hans
svagaste poetiska arbete, den temligen tröttsamma
didaktiska idyllen, «Carl och Emilie eller en afton i
Lappland», utkom just vid denna tid, och emottogs af den
nya skolans kritik med ett klander, hvilket likväl genom
den aktning och kärlek, som det tillika uttalar, snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
