Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärskap, iom sätter det högsta sköna i den sköna
formen, och den högsta verksamheten, den sanna
genialiteten i frambringandet af denna sköna form och
förmågan att oupphörligen omvexla den — en ny
formalism, som är ännu mera abstrakt än den gamla
regelbundna, som man så mycket föraktade och häcklade.
G^norn en sådan åsigt blifver idealet en färgskiftande
dunstsky, som i ett obestämdt Qerran sväfvade emellan
hiiämej och jord, utan sammanhang med någondera, och
den konstnärliga s. k. genialiteten upplöser sig vid
närmare påseende till en blott godtycklig virtuositet.
Af denna föreställning om det skönas höga
värdighet, med åsidosättande af det goda och sanna, blef en
naturlig följd, att man måste fatta konsten såsom den
högsta menskliga verksamheten och konstnären såsom
den högsta menniskan, såsom menniskan par excellence.
Då det gudomliga, enligt denna åsigt, föredrager att
uppenbara sig i konstens sköna skapelser, så blifver ock
konstnären det gudomligas öfversteprest och högste tolk.
Men intet prestadöme har funnits, som ej åsyftat
privilegier: den romantiska konstnären förbehöll sig såsom
§in företrädesrätt att, inspirerad af sin genialitet och
obesväracl af alla reglor, få följa sitt godtycke, d. v. 8.
göra hvad han behagade och huru han behagade. Ty
hvad han än gjorde och huru han än gjorde det, så
blef det i alla fall ett uttryck af det gudomliga. Ja,
gjorde han också ingenting, så kallade han sjelfva sin
lättja för gudomlig. Man erinrar sig Fr. Schlegels
diatrib om «die göttliche Faulheit». Man kan icke gå
föycket längre i konstförgudning och sjelfförgudning.
Vare likväl långt ifrån mig att vilja tillvita hela den
romantiska skolan i Tyskland att hafva erkännt och
tillämpat en så orimlig ytterlighet af den en gång
uppställda principen. Men säkert är dock att de funnits,
som gjort det En sund instinkt räddade dock flertalet
från ytterligheten af den grundsats, som de dock alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
