Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dt hon vid slandan framför spiselelden
Med klara rösten, helst åt psalmer egnad,
På gossens böner söng om Saimens ö,
Om kampen Grimborg eller Malcolm Sinclair 1
Och lågan fladdrade i riset högt,
Och vinterstormen ntanföre tjöt;
Då visste han att öfver mo och hed
Från NordanQälls på hästar utaf moln
I snöig rustning hjeltehamnar redo.–
Ej längre lyssna i de tomma kamrar;
Ack nej, ack nej, min engels röst är stum.
På ett annat ställe i samma åt barndomsminnena
helgade sköna diktkrans skildrar han, vid anblicken af
de välbekanta kära ställena, sin barndoms lätta poetiska
drömmar:
Ja, allt i denna nejd är oförändradt.
När i dess blida anblick jag försjunker,
Mig tycks jag åter är den pilt, som hörde
Hur Necken nedom backen slog sin harpa,
Och såg tvärtöfver ån i almehagen,
Hur nattlig eld ur buskarna förrådde
De längst från hedenhös förgömda skatter.
Det var en tid af sång, — ej satt i ord,
Men klingande i hvar mitt väsens fiber!
Sin dag förlefde då den glada gossen
Bland krönikor och visor, af hans fader
Otröttligt till hans gamman sammanbragta;
Af ålderstigna män och kloka gummor
Emellanåt förnam han äfventyr;
På läpparne af mången bygdens tärna
Då ljödo ymnigt qvar de forndagsqväden,
I hvilka dikten är en adlig mö,
Som from och stolt sin jungfrukrona bär.
Gick slåtterns lia öfver ängen, hurtigt
Af krigsmän fördes hon; och de förtäljde
Om Finlands örlig, om de vilda ryssar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
