Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Jernfeli, om den milde Gustafs segrar,
Och hur af «svenska herrars» fega svek
Ur all sin våda kejsarinnan frälstes.
Allt bidrog till hans underbara verld;
Son af en karolin, berättade
Sjelf sockenskräddarn om den tolfte Carl,
Och vågade sitt hufvud p& att Görtz
Oskyldig mistat sitt for bödelsyxan.
Och när omsider bortom furubergen
Den fagra sommansolen gick till ro,
Vallröster klungo, mellan hjordars klockor,
Från deras hagar, rundt kring himlabrynet;
I öster trallades: «Ack, ljuflig tid®,
I vester,: «Stilla bygd, mitt sinnes möte».
När sist allt tystnat, menskor, hjordar, fåglar,
Och blott i trädens sus och vattnets porl
Naturens ande än förspordes vaken,
Då steg tackoffret för den flydda dagen
Ifrån en ängshöjd, från min faders flöjt,
Som spelade: «Nu hvilar hela jorden».
Och natten grep sin vallmospira, tryckte
Den hulda sömnen till sitt ena bröst,
Den än mer hulda drömmen till sitt andra;
Besteg sin månvagn, lät utöfver dalen
På välluktsskyar silfverhjulen rulla,
Och ropade åt tingen: «Vänden ut
Ert innersta att nu deråt er fagna;
I morgon göms det åter för ert öga!
Och straxt från tallbevuxna klippors branter
På slätten stego resar ner till kamplek;
När någon föll, då hördes dvärgar skratta
Ur smidjorna vid foten af de salar,
Der kring sin röda skatt i evig midnatt,
Vid bergkristallens tusen lampor, malmens
Urgamla förstår slummertyngda suto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
