Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omarbetning. Dessa sköna sagobilder följde honom
således hela hans lif igenom. Grundtanken i denna dikt
torde förefalla mången liksom mig mindre klar: den
synes nog behäftad med romantikens mystiska dunkel,
och man har svårt att göra sig reda för den verkliga
betydelsen af så underliga mellanväsenden mellan Gud
och menniska som Astralis och hennes moder. De
enskilda paitierna i denna dikt deremot vittna om en
rikedom i fantasien och en ömhet i känsla, som alltid måste
väcka beundran. Någonting ljufvare i känsloart och
tonfall än t. ex. Zephyrs berättelse om Lycksalighetens
ö, i första delen, finnes icke diktadt på svenskt
tungomål, liksoni Yindarnes sånger utgöra lika många
glanspunkter i denna underbara sagorymd. I allmänhet äro
de rent lyriska partierna förträffliga. Teckningen af
karaktererna är gjord med så mycken mera
beundransvärd konst, som konstnären här förelagt sig den svåra
uppgiften at t gifva individualitet åt allegoriska figurer,
såsom t. ex. de sköna konsterna, hvilka under gestalten
af nymfer utgöra sagodrottningens uppvaktning. En på
samma gång luftigare och tillika sannt lefvande varelse
än t. ex. dansens genius, den täcka Naidion, har
skaldekonsten svårligen skapat. Sjelfva Spinarosa, rosens
genius, har under skaldens händer vunnit en individualitet
af äkta flickartad nyckfullhet och koketteri, som täflar
med naturens egen sanning. Man har anmärkt att andra
delen af Lycksalighetens ö är mindre tillfredsställande
än den första. Det var en följd af författarens plan att
förhållandet måste blifva sådant. Den tjusande
vexel-sången af omätlig sällhet under det färgrika drömlifvet
på Lycksalighetens ö måste ju en gång upphöra för att
lemna rum åt en bister verklighet och en sorgfull
förvandling. Man har äfven påstått att samhällskarikaturen
i andra delen är nog öfverdrifven: jag lemnar denna
beskyllning derhän: författaren har sjelf upptagit och
efter min tanke nöjaktigt besvarat den; men nekas kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
