Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andens egna ändamål, att i det yttre framställa sig sjelf
utan annat intresse, än den theoretiska åskådningens.
Det sinnliga materialiet är i konsten till endast såsom
ett uttryck af idéen, hvarigenom konstverket väsentligen
skiljer sig från naturen, och den förras skönhet från den
senares, som aldrig framträder ren och obemängd, utan
städse söndersplittrad och fördunklad af de tusende
ändliga syften, för hvilka naturen är till. Det sinnliga i
konsten är endast skönt, låter sig från ingen annan
synpunkt skådas, duger till ingenting annat. Och just
i denna skönhet, som utesluter alla andra ändamål,
ligger den absoluta andens första seger, under hvilken den
ännu visserligen icke befinner sig på andens egen grund,
men också inom sin sinnliga rörelsekrete verkar endast
för sina egna intressen. — Då konstens väsende är
öfverensstämnielsen, den fullkomliga harmonien emellan
det andliga och sinnliga, måste äfven konstens
utveckling ega ett culmen, under hvilket den genomlupit
vissa stadier, och ofvan hvilket den arbetar på sin egen
upplösning. Häraf bestämmas konstens stora åldrar, dess
utvecklingsstadier, och med detsamma — enligt hvad i
det föregående är yttradt — äfven den menskliga
kulturens, så länge konsten bibehåller sin betydelse såsom
dess högsta måttstock, det vill säga: till den gräns, der
en högre uttrycksform för den absoluta anden gör sig
gällande. Mensklighetens första kulturålder innehåller
konstens alla utvecklingsstadier tillsamman t agna: der
dessa sluta vidtager kulturens andra stora tidehvarf.
Dess begynnelsepunkt kunna vi här på förhand
bestämma såsom samtidig med och grundlagd af den
Lutherska protestantismen, hvilken således är slutpunkten för
konstens kulturhistoriska betydelse.
Den första utvecklingsform, hvarunder den
sjelf-skapande intelligensen gifver sig tillkänna, är den så
kallade symboliska konsten. Det är naturligt att
anden, i sina första bemödanden att objektivera sig, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
