Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det absolutas, det’ gudomligas renaste gestalt icke är
skönhet. Hvaraf följer att konsten är oföränderligt
varaktig endast i den mening, att dess inneboende idé är
evig, och att den eger den högsta giltighet endast så
vida en högre uttrycksform för det gudomliga icke är
historiskt gifven.
Om dessa förutsättningar ega sin riktighet, så torde
flera än vi göra sig den frågan: Hvad ståndpunkt
inne-hafver den moderna konsten? Innehåller den det
tillfredsställande svaret på andens högsta frågor i dess
närvarande utveckling? Denna fråga uppkastas
visserligen endast af sådana betraktare, som äro fallna för
en viss skepsis; hvaremot det gifves en oräknelig skara,
som, med fåkunnig förtjusning öfver hvarje mer eller
mindre lyckad konstprodukt, utropa att konsten är det
högsta, hvartill menniskoanden lfan lyfta sig, att sjelfva
religionen, utan konsten såsom organ, förlorar allt
inflytande på menniskohjertat, att filosofien måste ikläda
sig konstens drägt för att ej nedsjunka till tomma
abstraktioner utan lif och innehåll. — Vi för vår del sluta
oss till tviflarne, icke derföre att vi underkänna
konstens höga värde, utan derföre att i våra ögon intet
gäller mera än det kan gälla, och ingenting kan
försvaras, utan från sin egen ståndpunkt.
Man har med rätta kallat konsten den menskliga
bildningens amma, så vida bildningen ej annat
innehåller än andens emancipation till sjelfskapande frihet;
och så vida konsten är den första formen för dess
framträdande. Konsten erbjuder det underbara fenomenet
af en försoning mellan det sinnliga och det andliga, af
bådas tillfredsställelse i hvarandra. Menniskan på det
ändliga förståndets ståndpunkt ser den yttre tiaturen
med det praktiska begärets öga, äflas att för egen nytta
eller njutning förstöra och i sig upptaga densamma, och
det första vittnesbördet för dess inträde på kulturens
bana är försöket att behandla den yttre materien för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
