Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköter icke om att genom ihärdig forskning nedtränga till
konstens grund och djup; den skyr till och med mödan
att reflektera öfver dess historiska utveckling för att
der hemta en empirisk ledning för omdömet öfver
konstans alster, öfver arten af konstnärlig produktion och
det möjliga ändamålet dermed. Under de tider, då
mensklighetens intresse hufvudsakligen är fästadt vid
andra, högre eller lägre, men i alla fall andra föremål
än konstens, är det t. ex. ganska vanligt att man vill
se konstens verksamhet användas såsom ett medel att
förherrliga, att popularisera, att i allmänhetens ynnest
insinuera dessa föremål, och i detta fall bedömmes
konstalstrets större eller mindre värde efter den större eller
mindre framgång, hvarmed det synes hafva bidragit att
befordra ett så beskaffadt ändamål. Sådan är vår tids
s. k. tendensriktning i vitterheten. Att ett sådant
uppfattningssätt är vanligt, ja till och med det vanliga
nu för tiden, kännen I; att det är ytligt, flackt,
prosaiskt, ovärdigt och förnedrande för konsten, med ett
ord falskt, torden I äfven inse: i alla händelser skola
vi i det följande få tillfölle att bevisa det.
Det är naturligt att denna ytliga och falska
uppfattning af konsten icke behöfver och ej heller fördrager
en strängare vetenskaplig grundläggning. Det är först
när man börjar betrakta konstens alster såsom fria
produkter af andens fria verksamhet, som man känner, att
man för att kunna mäta dem behöfver en annan måttstock
än nyttans, nöjets och den yttre ändamålsenlighetens.
Man behöfver blott ega ett naturligen öppet sinne för
det sköna i konsten, för att finna och erkänna det
konstprodukter gifvas, hvilka man icke kan bestrida den
högsta grad af skönhet, ehuru de icke äro egnade att
befordra något yttre ändamål. Detta har i sin ordning
gifvit anledning till den icke mindre falska förmodan
att konsten icke alls har något ändamål, att den verkar
Malmström. VII. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
