Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter godtycke och frambringar sina bilder efter nycker.
Den sanna åsigten består deri, att konsten väl har ett
ändamål; men att detta ändamål ligger inom konsten
sjelf, och att konstverksamheten är en fri verksamhet
och i sanning fri derföre att den är sin egen lag. Ett
sådant slag af verksamhet, denna sjelfbestämning och
sjelfyttring, är utmärkande för anden. Konsten, såsom
tillhörig andens sfer, är endast ett särskildt sätt, hvarpå
anden producerar sig sjelf i det yttre.
Ehuru konsten, såsom andens fria verksamhet, har
samma innehåll som religionen och filosofien, nemligen
det gudomliga, idéen, här det skönas idé eller,
närmare bestämdt, idealet, har den likväl sinnligheten till
sin rörelsesfer. Sinnligheten är det medium, genom
hvilket den framställer sitt innehåll i det yttre. Då
således esthetiken, såsom konstens filosofi, hörer till de
filosofiska disciplinerna och följaktligen icke kan undgå
att innehålla mer eller mindre svårfattliga abstrakta
bestämningar, medförer likväl det sinnliga element, som
nödvändigt hörer till konsten, en stor lättnad vid den
filosoferande betraktelsen deröfver, så vida detta element
öfverallt erbjuder liksom yttre stödjepunkter för tanken.
Liksom man således kan anse konsten såsom en ännu
af menniskans sinnliga verksamhet beroende öfvergång
till en rent andlig, har man med skäl betraktat
esthetiken såsom den bland de filosofiska disciplinerna, med
hvilken man lämpligast kan göra böijan till ett mera
omfattande filosofiskt studium. Man befinner sig
nemligen här ännu icke inom tankens rena element; man
behöfver icke på en gång slita sig lös från den sinnliga
verld, hvaraf man omgifves, vid hvilken man är fästad
af vanans och böjelsens band, och hvilken man ända
från barndomen fått begagna såsom stöd vid tankens
arbeten: man fortfar att befinna sig på sinnlighetens
botten och kan, efter hvarje rörelse att aflägsna sig
derifrån, återvända dit tillbaka för att hemta krafter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
