Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaffenhet, att den i grunden dr föga vådlig för
konstens anseende; ty den kan nu mera vinna endast högst
få anhängare bland de mera bildade. Deremot gifves
det ett djupare sätt att underskatta konstens värde, och
vi skola inom kort taga detsamma i betraktande.
Dessförinnan vill jag likväl ej underlåta att fästa
uppmärksamheten derpå, att det å andra sidan gifves en åsigt,
som omfattar den motsatta ytterligheten och uppställer
konsten såsom andens högsta verksamhet. För att kunna
rätt bedömma falskheten af dessa båda motsatta
ytterligheter, var det nödigt att först, så god t sig här lät
göra, söka fastställa det medium, hvaruti äfven här det
sanna ligger, hvilket ej lät sig göra utan en filosofisk
undersökning.
Denna ytterliga åsigt om konstens allt
öfverträf-fande herrlighet härleder sig från den ironiserande
perioden i konstens och, närmare bestämdt, poesiens
historia. Ironien såsom konstens princip var deducerad
från det Fichte’ska Jaget såsom filosofiens. De
ironiserande vitterhetsidkarne och konstdomarne betraktade
konstnärligheten såsom den högsta andliga verksamhet
och konsten såsom andens högsta yttringssätt. Jag
ställer med afsigt konstnärligheten och konsten just i denna
ordning, emedan jag har anledning att anse ironisterna
sjelfva hafva utgått ifrån konstnärens subjektivitet såsom
det första i giltighet, hvarefter naturligen följde
konsten, som organ för nämnda subjektivitet, såsom det
andra. Likasom hos Fichte det filosoferande Jaget,
subjektet, var det som bestämde universum, så antogo
äfven de konstidkare och konstdomare, som utgingo från
hans filosofiska skola, det konstbildande Jaget såsom en
makt, hvilken förmådde och var berättigad att
beherr-ska hela universum, hela den yttre och inre verlden,
sedlighet och religion — allt, som möjligen kunde
indragas inom den konstnärliga subjektivitetens allt
uppslukande hvirfvel, genom att göras till föremål för desa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
