Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filosofisk religion ligger deri, att den icke är en
mensk-lig religion eller en religion för menniskan; ty den
afser menniskan såsom blott tänkande, och det är hvad
menniskan aldrig blifver och ännu mindre kan blifva
än blott föreställande och åskådande. Ty i
föreställningen och åskådningen är tillika tanken; i dem är
således menniskan ännu fullständig menniska; men i den
rena tanken äro föreställningen och åskådningen
uppgångna och försvunna: — i denna rena tanke har
menniskan redan abstraherat ifrån sig sjelf såsom menniska.
Konsten är menniskan eller rättare menskligheten
nödvändig liksom religionen är det. Ty menniskan vill
äfven åskåda idéen, det gudomliga, alldenstund detta
kan uppenbara sig för henne genom åskådningen; hon
vill göra det emedan hon måste det, och hon måste
det, emedan hon måste allt som hon enligt sitt väsende
kan, d. v. s. allt som ligger inom hennes väsen och
som måste göras gällande för detta väsendes utveckling
till förnuftig verklighet. Hon underkastar sig så
mycket hellre denna nödvändighet, som det gudomliga
genom konsten uppenbarar sig för henne i en form,
hvarmed hon såsom naturväsen måste vara mest förtrolig.
Hon uppfattar detta gudomliga och eviga här genom
sina yttre sinnen eller ställer det framför sin
föreställning genom fantasien och dricker utan all möda i
ymniga drag af idéens fullhet. Denna idéens yttringsform,
såsom skönhet, är menniskan, såsom naturlig, så
mycket kärare som den sjelf ännu är i viss mån naturlig
eller innebär en reflex af det naturliga. Menniskan
såsom förnuftigt åskådande tillämpar idéens bestämningar
redan på den yttre naturen, hvilken till en viss grad
Är genomträngd af idéen och analog med denna. Hon
finner naturen sjelf i vissa af dess uppenbarelser skön,
och i och med detsamma som hon är i stånd att
betrakta naturen ur denna synpunkt, har hon äfven, ehuru
naturlig hon är, redan tillika ställt sig i ett andligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
