Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande till naturen. Denna betraktelse af naturen från
sidan af dess skönhet, har genom den i naturen
lef-vande, omedelbart förhanden varande idé, som denna
naturskönhet tillkännagifver, väckt menniskans tanke på
idéen af det sköna såsom sådant och drifvit henne att
äfven framställa det sköna såsom blott skönt, utan
alla naturliga eller andra ändamål än det att vara skönt
Deraf uppstod konsten. Så länge menniskan bibehåller
detta sinne för skönhet, denna natursida af sin
förnuf-tighet, skall konsten icke upphöra att för henne hafva
sitt höga värde. Och hvilken oöfvervinnelig, outplånlig
giltighet detta sinne för skönheten, hvilket kan öfvergå
till kärlek, till dyrkan af det sköna, egerför menniskan
såsom på en gång naturlig och förnuftig, det fortfar
hon att ådagalägga genom sitt förhållande äfven vid
sådana handlingar, som eljest synas tiljhöra kretsen af
hennes naturliga tillvaro. Detta sinne för det sköna
lemnar menniskan, så vida hon eger blott den lägsta
grad af odling, icke utan afseende, när det är fråga
om att tillfredsställa vissa af hennes blott praktiska
begär. Hon låter detta begär bestämmas af något, som
icke längre är blott naturligt utan tillika andligt och
som ’följaktligen icke såsom sådant kan tillfredsställa
detta begär. Det är också endast genom denna hänsyn
till det andliga och ideella som sådana omedelbara, i
grunden blott naturliga drifter kunna förädlas och
upphöra att vara menniskan såsom förnuftigt väsen
fullkomligt ovärdiga. — I sådant afseende har man med rätta
kunnat säga att konsten är folkens första uppfostrarinna.
Det är den som för menniskan först öppnat ett andligt
lif, genom att i skönheten försona sinnlighetens böjelser
med andens kraf. Men så länge skönheten fortfar att
öfva denna inflytelse på menniskan äfven i hennes lägre
odlingsgrader, så länge skall också konsten fortfara att
vara henne en mild uppfostrarinna till andligt lif, en
förtrolig ledsagarinna till det gudomligas sanning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
