Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dels efter de allmäntgällande och förnuftiga lagar, som
konsten enligt sitt väsen måste följa; men dessa
slutledningar gälla endast i allmänhet de principer, enligt
hvilka konsten rörer sig, de medel, genom hvilka den
verkar, och de ändamål, till hvilka den syftar, men icke
de på den menskliga subjektivitetens särskilda
individualitet, på den enskilda konstnärens naturbestämdhet,
det enskilda tidehvarfvets partikulära smak o. s. v.
beroende egendomliga sätt, hvarpå den kan tiljämpa dessa
allmänna principer och använda dessa medel för att
befordra sina ändamål. Det innebär derföre en
spekulativ oförvägenhet att påstå: på det eller det bestämda
sättet, i den eller den bestämda riktningen, till den
eller den egenheten skall konsten inom så eller så lång
tid utveckla sig. Snarare skulle något; sådant kunna
låta sig profetera i afseende på vetenskapen. Men
konsten, inom hvilken genom dess natursida, dess sinnliga
element, ett mera fritt spelrum med rätta är öppnadt
för den konstbildande fantasiens originalitet, genialitet,
— för detta till en viss grad tillåtna godtycke, hvilket
åtföljer snillet såsom ren naturbestämdhet, skall alltid
gäcka alla dylika profetior. Ty ehuru förnuftigt
lagbunden den än må vara, vill den likväl icke fördraga
några abstrakta reglor för sin utveckling: den har ännu
genom sin sinnlighet för mycken gemensamhet med
naturen för att vilja frånsäga sig all tillfällighet, all nyck
i afseende på sin produktion. Visserligen medgifva vi
att denna tillfällighet, denna nyck egentligen blott är
skenbar: tanken kommer alltid efteråt och visar
nödvändigheten i detta sken af tillfällighet; emellertid är
just naturligheten af konstproduktionen, partikulariteten
af all skapande fantasi tillräckligen i stånd att förbrylla
alla på förhand uppgjorda abstrakta theorier. Har man
icke t. ex. i våra dagar hört påstås, att inom kort,
inom Gud vet huru många år, poesien skall upphöra att
ikläda sig den bundna formen? Man kan härvid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
