Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der Idée»*). Vischer säger att det sköna än «idéen
i formen af begränsad företeelse»**). Båda
satserna äro riktiga utan att likväl vara fullständiga, utan
att uttömma det skönas innehåll eller fullt bestämma
dess väsen. Någon motsägelse och förvirring uppstår
äfven deraf, att ingendera säkert bestämmer hvad han
menar med idé inom det skönas område, då han gifver
idéen än en betydelse, än en annan. Hegel fattar idéen
i allmänhet såsom likbetydande med det ajbsoluta, men
han har icke alltid i de serskilda delarne mf sitt system
förmått vidhålla denna stränga fordran på densamma.
Emellertid har grundåsigten förledt honom till det
öfver-drifna anspråk på konsten, att den skall sätta sitt
egentliga ändamål i framställningen af det gudomliga,
hvar-före han ock kommer till den slutföljd, att grekernas
konst, såsom resultatet af deras skönhetskult Och
uttrycket af deras åskådning af det gudomliga, är det#
högsta som konstanden frambragt och kan frambringa.
Men idéen är icke det absoluta: såsom andelig är idéen
visserligen tillika något gudomligt, men den är icke
det gudomliga eller absoluta; ty detta omfattar mera***).
— Vischer, Hegels mest utmärkte lärjunge på detta
fält, hvilken på ett i många fall lyckligt sätt
rekonstruerat och kompletterat mästarens system, gör idéen
stundom likbetydande med genusbegreppet, hvilket åter
är att nedsätta dess värdighet. Månget föremål kan
vara öfverensstämmande med sitt genusbegrepp, utan att
derföre öfverensstämma med idéen. Sofismen
öfverens-stämmer med genusbegreppet lögn, men är derföre icke
något sannt; snatteriet öfverensstämmer med genus-
*) Hegel, Aesth. I, 141.
**) Vischer, Aeath. g 14.
***) Hufvudfelet i denna identifikation af idéen med det absolnta består
deri, att hela realiteten, det reala, derigenom indrages i idéens krets, då
det absoluta, såsom det oändliga, äfven måste omfatta det reala. Se
härom Zeisings märkvärdiga arbete «Aesthetische Forschungen» (Frankf. a. M.
1855) sid. 65 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
