Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste enheten bestå just deri, att det reala objektet
skiljer sig från sig sjelft, blifver oense med sig sjelft,
d. v. s. erkänner hos sig sjelft två motsägande sidor,
en helt och hållet real och en med anden, idéen
be-fryndad, följaktligen ideal, att det fattar den första
såsom sig tillhörig, den andra deremot såsom tillvarande
för ett annat, och derföre drager den förra tillbaka
till sig sjelf och gömmer den, men deremot framvänder
den andra och öfverlemnar den åt det andra, som den
tillhör. Denna frånsöndring af det ideala från det reala,
eller, omvändt, denna tillbakadragning af det reala från
det ideala, öfverlemnandet af det ideala åt ett annat,
nemligen åt ett idealt subjekt, och det realas
återför-sjunkande till sig sjelft, är följaktligen ett vilkor, som
man ej får efterskänka det sköna. Men detta vilkor
kan uppfyllas endast derigenom att objekt och subjekt
gemensamt dertill medverka, ty om objektet icke sjelft
eller medelst en inom detsamma verksam skapare- eller
konstnärsande företager sig att framarbeta sina ideala
qvaliteter ur de reala elementerna, skall det åskådande
subjektet icke förmå frammana dem och följaktligen ej
heller kunna finna objektet skönt; men om åter intet
åskådande subjekt, d. v. s. ingen ur ett subjekt
framblickande idé, är tillstädes, som mottager de af objektet
framvisade ideala qvaliteterna såsom något med
detsamma befryndadt och homogent, så båtar det icke
objektet att framvisa dem; ty denna fram visning sker ju
endast i ändamål att införlifva dem med det inre hos
ett subjekt; subjektets medverkan är alltså så till vida
nödig, som det i sig upptager det af objektet framvisade
och verkligen erkänner det såsom med sig homogent,
idealt. Först härmed är föreningen af det reala med
det ideala fulländad. Strängt taget är alltså det sköna
icke en förening af det reala med det ideala, utan af
det ideala med det ideala; men af ett sådant idealt,
som före denna förening begifvit sig ut på ett främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
