Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oorganiska naturen skulle således vara idé-lös, ett
tillfälligt och likgiltigt blott yttre. Men vetenskapen
godkänner ej denna åsigt: den söker tvertom och finner
idéen oupphörligen äfven i den oorganiska naturen, ty
just i detta sökande och finnande af idéen består all
naturforskning, som eljest icke skulle hafva något att
forska efter. Också kan lifvet fattas i en djupare och
mera omfattande betydelse.
Lifvet i sin allmännaste betydelse är naturens
oupphörliga utveckling i enlighet med och genom den
henne inneboende andliga principen (Verldsanden),
såsom enheten af naturens mångfald. Ty naturen är,
såsom vi förut yttrat, äfven ande: den naturliga verlden
innesluter i sig äfven anden, men i naturlig form. Den
ande, som verkar inom naturen såsom sådan och utgör
principen för dess lif, får likväl ännu icke tänkas såsom
sjelfmedveten; den är ännu blott instinktmässigt
verksam, men enligt sina egna oföränderliga lagar. Dessa
lagar, de allmänna naturlagarne, äro just yttringarne af
andens närvarelse i tingen; också är det dessas allt
noggrannare bestämmande, som utgör naturvetenskapernas
föremål; ty all andlig verksamhet går endast ut på att
söka anden eller göra den gällande. Men om hela
naturen är genomträngd af anden, så är den äfven
genomträngd af idéen; ty idéen är ett moment af anden,
är anden under en särskild form: följaktligen är naturen
i sin helhet, såsom universum, äfven lefvande.
Det allmänna föreställningssättet står på en gång
i öfverensstämmelse och strid med vår nu yttrade åsigt.
Väl hörer man ofta talas om «den lefvande naturen»,
hvars lagbundna, regelmässiga förändringar synas
påminna om en inneboende bestämmande själ; men man
hörer lika ofta talas om «det döda tinget», hvars hela
existens tyckes inskränkt till dess vis inertioe. Detta
döda ting, stenen t. ex., är visserligen icke i och för
sig lefvande, men den är ett uttryck af naturens all—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
