- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
329

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pi det snblima: Yttersta Domen i Sixtinska kapellet;
på det komiska: Teniers bonddansar och andra
nederländska genrestycken o. 8. v. Alla modifikationer af
det sköna göra sig gällande på detta rika fält.

Här är också det egentliga fältet för poesiens
verksamhet. Då tiden är den tillvarelseform, i hvilken
poesien väsentligen rörer sig, så följer att handlingen
och successionen af handlingar är det egentliga
föremålet för poesiens behandling. Epos och dramat röra sig,
det sistnämnda uteslutande, med menskliga handlingar;
men äfven lyriken bemäktigar sig dessa handlingar och
bearbetar dem på sitt sätt för känslans uppfattning af
dem eller förståndets reflexion öfver dem. — Såsom vi
förut yttrat, söker äfven understundom skulpturen att
återgifva den historiska skönheten genom gruppen och
reliefen, men den gör det blott ofullständigt, då den,
bunden af det tunga och färglösa materialet, blott svagt
kan uttrycka det inre själslif, som är handlingens källa
och grund.

På sådant sätt nalkas konsten öfverallt naturen för
att idealisera den. Det gifves intet skönt naturföremål,
som konsten icke kan ytterligare försköna, då den
der-ifrån från8öndrar det som icke är skönt deri och endast
behåller dess skönhet, det sköna skenet för sig; men så
finnes å andra sidan ej heller någon konstskapelse, som
konsten icke lånat från naturen, såsom förebild,
antingen såsom yttre natur eller såsom den naturliga andens
utvecklingshistoria. Till den grad är konsten beroende
af naturen, den rent andliga skaparkraften hos
menni-skan af den naturliga, redan förhandenvarande
skapelsen. Den idé, efter hvilken konstnären bildar sitt verk,
är icke blott hans egen, den tillhör universum, och har
redan der varit formbildande, innan konstnären der
upptäcker och igenkänner den. Den är allmän: den lefver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free