Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både ridderlighet och äfventyr; — men det är i
samtiden, midt i det civiliserade tidehvarfvets ordnade
förhållanden, som man vill se bedrifterna utföras. Tidens
«stora frågor» hafva till den grad bemäktigat sig alla
sinnen, att äfven de åt förströelsen, åt den esthetiska
njutningen egnade stunderna måste tillbringas bland
deras i konstens färger uppdragna bilder. Man har sin
förnöjelse att se huru en Eugène Sue reorganiserar
samhället och spelar försyn bland dess missförhållanden,
huru en George Sand paralyserar familjen och spelar
rollen af den moderna äktenskapsdjefvulen. Visserligen
tycker man att mycket af detta slag kan vara förfärligt,
hemskt och omoraliskt, emellertid läser man och lefver
med hela sitt intresse inom kretsen af dessa frågor.
Man kan här tveka, huruvida icke konsten vid
behandlingen af sådana ämnen trädt utom sin egen sfer,
fallit vetenskapen i embetet, och blifvit prosaisk.
Der-emot kan anmärkas först och främst att vetenskap väl
icke så alldeles är prosa — såvida med prosa menas
idealets raka motsats —, ehuru visserligen derföre icke
poesi, och vidare att poesiens sfer är nog rymlig för
att i sig upptaga alla ämnen, som ega en substantiell
halt. Det är endast nödigt att detta innehåll
genom-tränges af ande, idealiseras och hufvudsakligen uppfattas
med afseende på dess skönhet eller icke-skönhet,
hvar-förutan det icke låter sig mätas med esthetisk måttstock.
Nu eger likväl, såsom vi i det föregående yttrat,
romanen den egenskap att liksom medla emellan prosan
och poesien, hvarföre man icke torde alltför strägt få
tillämpa konstens grundsatser på densamma. Romanen,
i sin närvarande betydelse, torde snarast kunna anses
såsom en i fantasien vunnen reflex af verklighetens
bilder. Den afser icke att, i likhet med filosofien, uppvisa
den rena tanken i dem, ej heller, att, såsom konsten i
strängare mening, ur fritt skapande fantasi framställa
rena skönhetstyper. Den gifver i de flesta fall verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
