Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till medeltiden. Den inser redan, att den icke
eger mer ftn en väg: den allmänna kulturens, och att
det endast är friheten, som förmår bryta denna väg.
Visserligen har man lofvat att taga den europeiska
kulturen i sina bajonetters ädelmodiga beskydd. Säkert
känner sig xnenskligheten djupt tacksam för den
byzan-tinskt-kinesiska odling, som man unnar henne efter
århundraden af blod och tårar, genomkämpade i frihetens
tjenst. Utan tvifvel skulle detta slags kultur blifva högst
stillsam och beqväm för alla «gudomliga rättigheter»,
synnerligen som den utan all fråga efter några sekler af
Ärevördig aftyning skulle dö den blidaste strådöd.
Emellertid har man nog allvar med sitt löfte. Liksom man
i Guds namn och till hans ära kallar sina halfvilda
slaf-var till vapen emot mensklighetens frihet, som lärer
erkänna en annan gudomlighet, än den hvars autokratiska
beläte trälarna tillbedja, så lofvar man äfven att i trots
af friheten och just emot dess intrång, de bildades
åtgärd förutan, taga bildningen i sin faderliga vård, utan
att med det förra mena en hädelse, den gröfsta, som
Ännu slungats mot en tålig Försyn, eller med det
senare en lögn, den oförskämdaste, som ännu kastats
historien i aneigtet. Den tid kan dock komma, då
mensk-ligheten icke allenast ej längre tror på sådana
förespeglingar, utan äfven känner sig nog stark att bestraffa
deras förmätenhet. Då är frihetens, då är kulturens tid
inne: då nalkas äfven den nya konstens. Men kommer
denna tid aldrig för det gamla Europa — och vi neka
ej att det är en möjlighet — då är också dess odling
förbi; och hvad som ännu återstår af dess frihet, får på
andra sidan oceanen söka tak öfver sitt hufvud och
platser för nya tempel åt sin vetenskap och konst,
under det att kosacker och tartarer beta sina hästar på
den grund, der de förra stodo.
Emellertid kan lätt hända, att, äfven under sådana
opoetiska, okonstnärliga tidehvarf som vårt, böjelsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
