Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1848. Den vansinniga öfverdriften hos en del af
frihetens anhängare, den deraf uppkomna försagdheten
hos de öfriga, samt trolösheten hos frihetens fiender
gjorde ännu en gäng de stora ansträngningarne om
intet. Åter vidtog en ny reaktion, som liknade den gamla
i feghet och förslagenhet under faran, i käckhet och
öfvermod under framgången. Den nya revolutionen var
olik den gamla deruti, att friheten denna gång icke
reste några guillotiner, vare sig af ädelmod eller
obeslutsamhet; förtrycket deremot i sin tid byggde galgar, vare
sig af ordningskärlek eller hämdlystnad. Den moraliska
öfvervigten stannar således denna gång på frihetens sida.
Den enda vinst, som Europa emellertid hittills hemtat
af 1848 års hvälfningar, är det trygga medvetandet att,
såsom det heter, se sin kultur skyddas af, vi veta ej
huru många millioner beväpnade män, hvilka — då
soldaten fordom hade den medborgerligt enkla uppgiften
att offra lif och blod för fäderneslandets frihet och
sjelf-bestånd — nu deremot hafva det högre lefnadsmål, att
i ledet dresseras till blinda verktyg åt en mer eller
mindre godtycklig polismakt. En värdig bestämmelse
för den förnuftiga varelsen! Kan man ej hoppas, att
den mekaniska vetenskapen med sina «jätteframsteg»
en gång skall kunna ersätta dessa lefvande maschiner
med döda, som med fördelen af att hvarken behöfva
födas eller klädas äfven förena den att hvarken ledsna
eller knota, hvarken tänka eller känna, utan att enkom
behöfva vänjas derifrån?
Hvad har konsten att hoppas under ett sådant
tide-hvarf? Den har allt att hoppas, men ej stort att göra.
Den synes ändtligen hafva fått sina ögon öppna för sitt
sanna mål, och det vill ej lyckas den nya reaktionen
i likhet med den gamla att uppdraga en ny romantisk
akola till förherrligande af sina odödliga bragder.
Konsten har ej lust att ännu en gång krypa i kräftgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
