Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn för någon ganska gammal sak, hvilken fordom
var känd under en helt annan benämning.
Det finnes åtskilliga häfdvunna former, som äro
temligen gamla, — som måhända äfven varit temligen
vackra, och mot hvilka man nu icke heller har annat
att anmärka, än att de så småningom förlorat sitt
innehåll. Ty det innehåll, som en eller annan af de
ofvan-nämnda «saknande» tänkt eller drömt in i dessa former,
behöfver icke vara — och är icke heller — deras
mot-svariga innehåll. Till exempel: om någon med pomp
och ståt, under kanoners dån och trumpeters skall,
utropas för mästare och emottager sitt mästarebref; så är
han naturligtvis antingen en mästare eller är hela den
poetiska ceremonien en poetisk lögn af det mest
prosaiska slag, hvilken icke upphjelpes dermed, att man
lappar på den diverse godtyckliga uttydningar, som
ursprungligen icke tillhöra saken. Ty saken är dock
poesiens kärna, och der denna blifvit anfrätt, är det
också klokast att ej alltför mycket vilja briljera med
skalet. Men det gifves menniskor, som med all
Ge-walt vilja bibehålla, upputsa och förgylla detta skal —
hvilket med ett vanligt uttryck heter: «sauvera
appa-rencerna». Hvårföre? Emedan det är poetiskt. Arma
poesi!
Det gifves ett slags poesi, som icke är poesi,
emedan den är falsk —, en poesi, som med skimrande
bilder och blomsterrika talesätt, eller med hemlighetsfulla
antydningar och konstlade fraser — efter
omständigheterna — fladdrar eller våndas kring antingen allsintet
eller ett alltför lumpet innehåll. Att det äfven gifves
ett sådant slags vältalighet, behöfva vi icke erinra. De
menniskor, som behaga sig i detta slag af poesi, äro
dilettanter i ordets lägsta mening, äfven om de egde
de högsta anspråk, ja äfven om samhället skulle hafva
sanktionerat dessa anspråk — och om sådana dyrkare
kan poesien med skäl säga: Gud bevare mig för mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
