Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner. Dessa poesiens dyrkare — tomma, fåfänga
formalister — äro äfven som oftast de varmaste
beundrare af det blott formelt poetiska: den pikanta frasen,
den innehållslösa bilden, den tvungna enthusiasmen,
den tomma ceremonien, med ett ord allt, som bärer
pregeln af den poetiska frihet — i detta hänseende
filska de äfven friheten — som är blott formel, friheten
från allt förnuftigt och verkligt innehåll. De äro
formalister — icke i den gamla, stränga meningen, att de
underordna innehållet under formens regelriktighet, utan
i den mera moderna, att de lägga all vigt vid formen
och göra sig oberoende af allt innehåll.
Det är en tacklös möda att besvära sig med dessa
menniskors förnuftiggörelse, särdeles som de ofta gå
ända derhän i sitt fantasteri, att de förakta och öppet
uttala sitt förakt för allt förnuft och all förnuftighet. I
motsats mot detta innehåll uppställa de en viss form,
som de kalla auktoritet, och som i deras ögon gäller
vida mera — ja allt. Det är dem härvid likgiltigt,
hvad som är auktoriseradt: frågan är endast att något
— likaraycket hvilket: lögnen, okunnigheten, förtrycket
— har auktoritet, helst en flerhundraårig, för sig.
Mensk-lighetens hjeltar erkännas af dem — icke derföre att de
kämpat för sanningens sak, utan — derföre att
resultatet af deras verksamhet gjort sig gällande såsom ett
historiskt faktura. Hade icke reformationen segrat
genom Luther, 8å skulle, enligt nämnda princip, aldrig
Hu88 hafva kommit till heders bland den religiösa
frihetens martyrer. Han hade i den händelsen varit finnu,
hvad han för 6in samtid var: en kättare, rättvisligen
hemfallen åt lågorna. Och vi tvifla icke att mången
storinqvisitor till och med äfven funnit poesi uti
autoda-féens hungriga, hväsande flamma, helst om han kände
sig öfvertygad att den steg mot himmelens höjd med
den heliga ångan af ett försoningsoffer för villfarelserna
i en tid, hvars riktning var «djupt falsk och hednisk»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
