Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medgifva, att ehuru de nästan utan undantag göra
pöbel-mannen skäligen misstänkt, de likväl icke alltid
tillfullo öfverbevisa honom. Skulle man således någon
gång tveka i sin dom, så har man endast att besinna,
att det esthetiska här noga sammanhänger med det
moraliska. Man behöfver således endast något litet
granska innehållet af de nämnda yttre formerna, för att veta
hvar man har sin man.
Det tvungna och disharmoniska i det yttre skicket
kan äfven ofta vara en följd af oblida naturanlag,
inbiten vana eller, kanske rättare, ovana. Men så snart
i dessa rörelser röjer sig den minsta oanständighet, den
finaste soupçon af indecorum, så är pöbelmannen gripen
på bar gerning. Månne sådana upptäckter skulle i våra
dagar vara sällsynta? Vi tro det tyvärr knappast. Må
man endast icke låta narra sig att anse det
disharmoniska skicket för ledigt och naturligt, derföre att det
blifvit på konstmessigt sätt inöfvadt och derföre icke
precist knarrar vid hvarje rörelse. Då misstänka vi, att
ett skarpt öga skall urskilja pöbel, der man ej drömmer
derom. Dessutom kan man med beqvämlighet stadga
sitt omdöme genom att aktgifva på den misstänktes ord
och handling inom särskilda kretsar och bland särskilda
slags menniskor. Man skall då finna, att pöbelmannens
hufvudsakliga brist är bristen på ett sedligt centrum.
Vi hafva någorstädes läst, att den sanna älskvärdheten i
umgänge hvilar på sedlighetens basis, och att all annan
«hygglighet» eller «intressanthet» eller hvad det må heta
är en illusion, som förr eller senare måste förråda sig.
Säkert är att bästa uppfostran till ett godt skick i
sam-manlefnaden är en uppfostran i sedliga grundsatser.
Sammanlefnadens yttre former behöfva icke särskildt —
åtminstone icke theoretiskt — inläras: de resultera
sjelfmant ur en förutgående inre hyfsning och skola
med denna mer och mer utveckla och fullkomna sig, så
vida de få göra det med frihet. De respektive upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
