Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju varmare den är. Ty äfven den kan stundom
förblandas med en yttre routine. Ett bland de pålitligaste
kännetecken på den verkligt goda tonen är, att den icke
slår öfver och förlorar sig, att den iakttages alltid och
emot alla. Den är, som sagdt, en yttre vana, grundad
på en inre bestämdhet, och kan således, der den
verkligen finnes, svårligen förnekas. Den sannt bildade är
icke brutal mot sina underhafvande, under det att han
visar vördnad för sina öfverordnade; den rätta
gentlemannen behandlar icke tjenstflickan med grofhet, på
samma gång som han slösar de finaste artigheter på
hennes fru eller fröken. Ty den goda tonen är icke en
blott godtycklig form, som man efter omständigheterna
på- och afkläder, utan den är en genom den andliga
riktningen gifven yttre naturbestämdhet, som antager
skepnaden af nödvändighet. Också är denna goda ton
pöbelaktiga menniskors farligaste pröfvosten, enär det
gifves så många tillfällen i lifvet, då det icke är så lätt
att icke falla ur tonen, om den är usurperad. För att
öfvertyga sig derom, behöfver man icke intränga på
familjens fridlysta område: man besöke endast
offentliga ställen, restaurationer, allmänna baler, spektakler,
promenader, och man skall se huruledes råheten
uppenbarar sig i mångfaldiga skepnader, bland hvilka en
alltför vanlig består i missaktningen för andras rätt och
andras personer. Och likväl är just aktningen för
andra en bland den goda tonens första och oeftergifiigaste
fordringar. Utan att tala om de mångfaldiga kollisioner
emellan män, som inom vissa små samhällen tillhöra
ordningen för dagen, såsom att personer, hvilka nog tro
sig ega god ton, trotsa vedertagna vanor och bruk for
att väcka andras — icke åtlöje, hvilket de förtjena —
utan förargelse, hvilken de sannerligen icke förtjena;
utan att tala derom, vilja vi endast fästa
uppmärksamheten på det sätt, hvarpå mången s. k. gentleman anser
sig berättigad att bemöta fruntimmer, hvilka icke ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>