- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
410

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nares samhällets välde. Den förras högsta kategori är
den blotta personligheten såsom sådan: det senares
medborgerligheten.

Personligheten! så hafva vi då vidrört samtidens
ömma sida. Ja, en dess bulnad! Vi hafva vidrört den,
och lemna åt framtiden att krama sönder den, såsom
sista lemningen af den sentimentala spetälska, hvarmed
en falsk samhällslära hotat att i grund förgifta folkens
lifsfunktioner.

Qm vi fästa oss vid en bestämning i vår
föregående pöbel-artikel, så kunna vi underordna vår politiska
pöbel under den hufvudafdelning, som kallades pöbel i
«uppstigande linie», såsom den der på ett minimum af
bildning grundar ett maximum af anspråk. Att sådant
nödvändigt till slut skall bära öfver ända, är lätt att
inse. Det är också till en hufvudsaklig del derföre,
som den vigtigaste af våra samhällsinstitutioner nu
nalkas sin ruin; och det icke blott ofvanifrån, utan äfven
nedifrån.

Det skall sannolikt icke dröja länge, innan man
lärer sig inse vigten af en politisk uppfostran för dem,
som på ett eller annat sätt taga statens angelägenheter
om hand. Denna insigt skall komma, när samhället
sjelft hunnit till en viss punkt af sin egen uppfostran.
Ty det gäller om staterna, hvad som gäller om
individerna, att de fortgå i utveckling. Vi hafva ju fria
stater, mycket fria, så att de till och med citeras såsom
mönster för oss sjelfva — stater, inom hvilka likväl
nämnda uppfostran i allmänhet ännu icke hunnit
undangöra humaniora., och inom hvilka institutionernas virke,
så att säga, ännu är odrägligt rått. Vi neka icke, att
det går oss till sinnes, när vi — ehuru väl vi icke anse
oss sjelfva stå särdeles högt — likväl ställas i jemförelse
med dessa, för att, kantänka, lära oss erkänna vår
underlägsenhet, — med dessa halfherrar, vi mena dessa,
som endast äro till hälften herrar öfver sina egna nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free