Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
former och skicka sig uti dem, såsom öfvermodiga
bonddrängar, framlunsande i frackar och långbyxor. De
nya formerna i och för sig kunna vara ganska
förträffliga; men det behöfves ofta en viss tid, innan man
lärer sig de fasoner, som passa till dem, och den
takt-fulla säkerhet, som individer och folk hem ta från den
lugna insigten om sin ställning; dessförinnan —
upptäcker man en kontrast, en omotsvarighet, som ej är
mindre pöbelaktig derföre, att den är populär. Deremot
hafva vi också stater, som tillryggalaggt en lång
lärokurs, oaktadt deras former måhända icke hunnit blifva
på långt när så goda, som månget splitternytt samhälles.
De förra hafva dock den fördelen, att de hunnit blifva
fullkomligt hemmastadda med sina former under den
långa tid de slitit ut dem, att de hunnit riktigt
grundligen ledsna vid dem, och för denna sin ledsnad förmå
att gifva bättre skäl än de andra för sin enthusiastiska
kärlek. Men det är en gammal regel, att ju mera man
lärer, desto mera behöfver man lära; så har det
samhälle, som erfarit mycket, ännu icke erfarit allt, och
ett godt stycke kan ännu återstå af dess uppfostran.
Och vi äro icke heller fullt uppfostrade. Yårt
samhälle, såväl som vår skola, tänker som bäst på nya
methoder. Man skall mer och mer inse, att det är
in-sigter, som hufvudsakligen behöfvas, och att bildningen
är ett intresse, som öfverväger alla andra intressen,
emedan det är samhällets eget, då de öfriga mer och
mindre äro fästade vid individen eller korporationen.
Samhället skall ej länge känna sig betjenadt hvarken
af de offentliga män, som endast genom en mekanisk
ostracism visa sitt deltagande för de frågor, hvilkas vigt
och betydelse för det allmänna de väl icke fatta, men
vid hvilka de af ett tillfälligt enskildt intresse känna
sig fästade — skulle äfven deras anor uppstiga bland
fäderneslandets ärorikaste minnen; ej heller af sådana,
som i en ton af tillförsigt, hvilken kan narra sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
