Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppföras, är såsom drama uselt, ehuru det kan vara
godt i andra fall. Ty det ligger helt enkelt uti ett
dramatiskt arbetes begrepp att ej blott kunna uppföras,
utan äfven behöfva uppföras, för att vara hvad det skall
vara. Men hvad som strider emot en saks begrepp,
plägar man med rätta säga, är falskt. Följaktligen måste
vi anse ett odramatiskt drama för falskt och dåligt,
intill dess man bevisat oss, att det är någonting
oväsentligt för dramat att vara dramatiskt, hvilket väl svårligen
lärer komma att ske. Med fullkomligt förbiseende just
af detta dramatiska i dramat, detta grundväsentliga i
saken, har man bedömt Shakspeare. Han är en stor
skald: hans outtömliga bildrikhet, hans djupa och
glödande känsla, hans grundliga menniskokännedom, hans
kärnfriska lefnadsvishet — ja hans spekulativa djup,
hans gudomliga ironi, hans flödande humor — allt detta
är i hvar mans mun. Men det finnes många skalder,
som hafva dessa egenskaper eller de flesta ibland dem.
Hvari ligger det specifikt utmärkande för Shakspeare?
— Deruti att han utvecklade alla dessa en skalds högsta
egenskaper i en särskild art af poesi på det sätt, som
med denna särskilda ock var bäst öfverensstämmande.
Deruti att han öfverflyttar dessa sina egenskaper på
lefvande karakterer, hvilkas patos och hvilkas handlingar
han framställer på scenen. Deri ligger hans specifika
storhet till skilnad från alla andra skalders, hvilka väl
äfven kunna vara stora, men alltid äro det på ett annat
sätt. Först på scenen hafva Shakspeare’s skapelser sitt
rätta element, der ega de organiskt lif och talande
skönhet; utom densamma äro de endast sinnrika machiner,
som den estetiska kritiken väl kan efter godtfinnande
sönderplocka och ihopsätta igen för att öfva sin
skarpsinnighet, men förgäfves bemödar sig att aflocka ett
uttryck eller en rörelse af det verkliga och egentliga lif,
som slumrar inom dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
