Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommenterad af hans mimik. Insigtsfulla öfversättare, som äro
angelägna om att originalets dolda skönheter icke måtte
gå förlorade för läsaren, hafva derföre ofta sett sig
befogade att i noter belysa sådana så att säga
ofullständiga passager, som ett mindre uppmärksamt öga gerna
halkar öfver, och hänvisa till det lefvande komplement,
som de behöfva för att fattas i hela sin snillrikhet. Helt
annat är förhållandet med det antika dramat.
Bland oss gäller på gammal auktoritet en sats, som
mera är allmänt erkänd än allmänt rätt förstådd, att den
antika skaldekonsten innehåller de högsta mönstren, de
begreppsmässiga första urtyperna för alla arter af poesi.
När man obetingadt antager denna sats, som i sanning
har mycket att stödja sig på och äfven med vissa
inskränkningar är sann, så följer äfven, att man måste
antaga grekernas dramatiska poesi vara det högsta i sin
art, hvartill mennisko-snillet kan komma. Frågar man
nu, huru det förhöll sig med grekernas teater, med
vilkoren för de dramatiska mästerstyckenas uppförande hos
dem, så erhåller man dock äfven af antikens mest
hängifne beundrare det svar, att, såvidt man hittills kunnat
utröna, den grekiska teatern och dess sceniska spel
besynnerligt nog i många fall synas lemna mycket öfrigt
att önska. För att ej tala om de blott mekaniska
hjelpmedlens bristfälligheter, hvilka man då må anse för
mindre väsentliga, utfördes hos de gamle alla roler af
maskerade personer, hvilka dessutom voro iförda en drägt,
som synes hafva varit oförändradt densamma för alla
skådespel af samma slag, och som tyckes hafva varit af
beskaffenhef att i flera fall hindra deras fria rörelser på
skådeplatsen. Allt detta tyder på ett spel, som saknade
all ansigtsmimik och äfven blott ofullständigt kunde
göra sig det uttrycksfulla af lemmarnes fria rörelser till
godo. Man medgifver således å ena sidan, att den
sceniska konsten hos de gamle stod betydligt efter vår
i utbildning, men påstår å den andra, att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
