Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han är den största dramatiske skald, som
litteratur-historien känner, utan undantag ens för de gamle. Vi
anhålla, att icke blifva missförstådda. Ingen kan
villigare än vi erkänna den antika konstens företräden i
många fall: ej heller faller det oss in att vilja åt
Shakspeare vindicera någon öfverlägsenhet öfver de stora
grekerna i allmänhet; men han har den förtjensten att vara
mera dramatisk än de, och deri består också, enligt vår
åsigt, hans höga företräde framför dem såsom dramaturg.
För en blott läsare af Shakspeare och de gamla
kan ett sådant påstående vid första påseende synas
obefogadt. Onekligen möter oss vid studiet af de gamla
grekernas tragedi anblicken af mera strängt sammanhängande,
i hvarje detalj med högsta omsorg utarbetade,
plastiskt fulländade kompositioner, än vid läsningen af
Shakspeare’s dramatiska arbeten. Dessa synas
jemförelsevis sjelfsvåldigare, ojemnare, här och der liksom
fragmentariska och utkastlika, liksom om de ännu
väntade på den sista handläggningen. Ett sådant intryck
erfara utan tvifvel de flesta, som från studiet af
Sofokles begifva sig öfver till studiet af Shakspeare. Och
detta intryck verkar till en början icke fördelaktigt för
den senare. Men dessa skenbara brister hos Shakspeare
äro ingenting annat än förtjenster, som sammanhänga
med hans egenskap att i första rummet vara dramaturg.
När man läser hans dramatiska arbeten, måste man i
hvarje ögonblick erfara, att det står någonting derbakom,
som oupphörligen vill tränga sig fram för att komplettera
författarens skrift och som väsentligen hörer dit, liksom
de underförstådda vokalljuden i den opunkterade
hebreiska texten. Detta väsentliga något, som intet
skriftecken återger, är skådespelarens lefvande aktion: det
finnes ingen rad hos Shakspeare, som icke är beräknad
för deklamation och mimik. Mången vers, som vid
första ögonkastet förefaller läsaren obetydlig, får en helt
annan vigt i skådespelarens mun, åtföljd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
