Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rätt att ingripa i den dramatiska handlingen. Det
är naturligt, att denna till följd deraf skall förlora i
regelmässighet och stränghet hvad den vinner i rikedom
och mångfald — att den till och med stundom skall få
utseende af att vara helt godtycklig och sjelfsvåldig, ja
extravagant och excentrisk. — Och är det icke just
detta, som den antika dramaturgiens epigoner, den s. k.
klassiska skolan i Frankrike, förebrått Shakspeares
romantiska drama? Denna oregelbundenhet och
excentricitet är likväl endast skenbar: den moderna eller
romantiska dramaturgen lemnar visserligen alla de
subjektiva krafter, som röra sig inom individerna och
bestämma deras handlingar, så fria tyglar som möjligt;
men är han en sann konstnär, så släpper han dem
likväl aldrig ur sin hand, utan styrer med dem — och ju
flera tyglar han har att sköta, desto större konst
behöfver han — de kämpande passionerna och intressena
till det mål, som följer ur det dramatiska konststyckets
plan. Ty det moderna dramat har äfven sitt gifna
patos, som väsentligen bestämmer hvarje dramatisk
karakter och riktar dess handling, ehuru det ej mera tillåtes
att helt och hållet beherrska och underkufva individen.
Det moderna dramats patos är, så att säga, en
konstitutionell monark, som befinner sig i en beständig
underhandling med sin undersåte och ej får sin vilja fram,
förr än den är godkänd. Det antika patos deremot var
en despot, som herrskade af egen maktfullkomlighet.
Och om hans styrelse var enklare och i många fall
bättre, så är likväl den konstitutionella formen så
mycket konstrikare och menskligare. Det antika dramat
liknar en mekanism, som är sammansatt med den
största regelbundenhet, noggrannhet och elegans, och som
tjusar betraktaren genom den klara åskådligheten af
alla sina vexelverkande och hvarandra motvägande
delar: det romantiska dramat deremot liknar en organism,
som ofta är behäftad med den organiska verldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
