Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramat utsprang från besagda patos, är den romantiska
kärleken, hvilken var de gamle fullkomligt främmande.
De Pelopidiska och Labdakidiska slägternas titaniska,
blodiga hjeltegestalter äro hos de franska dramaturgerna
förälskade prinsar, som drifvas till en antik handling af
ett modernt motiv. Men äfven detta motiv är så
mycket svagare hos den franska dramaturgen, som han, af
fruktan att vika från sitt mönster och en hårsmån
minska den antika värdigheten, icke låter den moderna
personligheten, som han likväl icke kan helt och hållet
umbära, med full frihet utveckla sig. Dessa dvergartade
motiver lät han emellertid föranleda kolossala
handlingar, förmedlade genom en dialog, som i sin pompösa
regelbundenhet var ämnad att efterbilda de gamles.
Men då der fattades både den subjektiva personlighet,
som i sin lefvande frihet utbildar och sammanhåller det
moderna tragiska patos, och det system af stora sedliga
makter, som i det antika dramat göra den tragiska
konflikten; då det å ena sidan fattades ett lefvande hjerta
och å andra sidan en lefvande ande, eller rättare: då
det endast fanns litet af hvartdera, men intetdera
fullständigt — så är det ock naturligt, att dialogen blef
retorisk, resonnerande, analyserande, i stället för poetisk,
känslofull och kombinerande. Den moderna
subjektiviteten yttrar sig der företrädesvis genom ett söndrande
förstånd, som oupphörligt anatomiserar den af ett visst
patos genomträngda känslan och reflekterar deröfver.
Den handlande personen är icke här såsom i det antika
dramat alldeles uppfylld och kufvad af sitt patos, ej
heller har han af eget fritt val bestämt sig för detsamma
och tagit det helt och hållet på sitt eget ansvar såsom
den romantiska hjelten: han är en obestämd stackars
varelse, som ryckes fram och åter mellan sitt förstånd
och sin känsla, sin pligt och sin böjelse, till dess han
slutligen faller ett offer, mindre såsom det synes för
sin öfvertygelse, än för sin brist på öfvertygelse, mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
