Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig denna complaisance för sin anspråksfulla granne.
Det moderna dramat kan icke vara af mer än ett slag,
ehuru olika utpregladt efter de olika nationaliteterna.
Det måste nämligen vara romantiskt för att kunna
motsvara andan af de nyare folkens odling, och öfverallt
der det icke är romantiskt, står det ett eller flera steg
tillbaka ifrån sin fulländning. Så är efter vår tanke
förhållandet med det franska dramat, oaktadt dess
relativa förtjenster, som vi icke vilja bestrida. Men dessa
förtjenster äro inga andra än sådana, som kunna
rymmas inom de trånga gränsor, hvarmed detta drama helt
konventionellt omgifvit sig. Franska litteraturhistorien
upplyser helt praktiskt, huru dessa gränsor tillkommit,
och att de ursprungligen berodde på en tillfällig
riktning af nationalsmaken. En sinnrik och talangfull man,
som var hänförd af den antika dramatikens skönheter,
företog sig att efterbilda denna dramatik på den
franska scenen. Hofvet och de tongifvande i landet
omfattade företaget med bifall och uppmuntran. Han och
hans efterföljare egde nog smak och talang att
småningom vinna de bildade klassernas bifall för detta slag af
dramatiska prestationer. Så utbildade sig detta drama
till en viss grad af fullkomlighet, som likväl förblef
blott relativ, derföre att det alltifrån början icke tilläts
att utbilda sig med frihet. Sådan är den historiskt-praktiska
lösningen af detta problem, som ur ingen synpunkt
bör sätta den förnuftiga betraktaren i förlägenhet.
Men det gifves äfven andra anspråk, hvilka ifrågasätta
det engelska romantiska dramats företräde, och
som vi äfven derföre måste egna någon uppmärksamhet.
Hvem har ej hört talas om den spanska dramatikens
förträfflighet? När Tegnér, efter att hafva erkänt sin
obekantskap med spanska språket tillade:
«men mången,
Hvilken ej känner det mer, prisar det högt i vår Nord»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
