Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det farliga och vanhederliga i åtgärden låg i
dess tillämpning på Irland i dess närvarande tillstånd.
Under de sednaste trettio åren hade man den ena
gången efter den andra tillåtit sig förtryckande mått och
steg för att reducera detta gamla konungarike, med
bibehållande af de yttre tecknen af nationell lagstiftning
och suveränitet, till en eröfrad provins, bunden af det
brittiska parlamentets dekreter. Den grundsatsen, att
Irland var och borde vara afhängigt af England i denna
slafviska mening, hade man icke allenast högljudt
uttalat, med hot om hämnd mot den, som vågade förneka
den, utan man hade äfven handlat i enlighet dermed.
Irland var underkastadt en kommerciell träldom, som
ej unnade det fri dispositionsrätt öfver sin egen kredit,
sina egna hamnar; och huru länge man ämnade spara
folkets borgerliga och enskilda frihet, var en fråga, som
syntes bero endast på hofsamheten hos dem, som
usurperat rättigheten att vara dess lagstiftare. Sådan var
belägenheten i detta konungarike när Woods förslag
såg dagsljuset: en åtgärd, som följaktligen var i sig
sjelf af mycket underordnad vigt, men som tillika
innebar den stora frågan om Irlands träldom eller
oberoende. Att konungen skulle, utan samtycke hvarken af
Irlands parlament eller dess rådkammare, öfverflytta en
del af sitt prerogativ på en enskild projektmakare,
liksom utarrendera till en vanlig kontrahent eller
handtverkare utöfningen af ett privilegium, som man i alla
länder ansett såsom ett egendomligt och oförytterligt
prerogativ för den kungliga makten, ådagalade ett
sådant förakt iör hvarje form af oberoende, att, då
anständigheten så föga iakttogs, de irländska patrioterna
hade allt skäl att för framtiden befara ännu vådligare,
ännu godtyckligare åtgärder. Men att offentligen
påpeka detta kunde lätteligen tolkas såsom en
uppstudsighet, som var föga bättre än högförräderi, och Swift
hade sina ögon öppna för denna fara. Han valde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
