Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själsstämning i sista stunden, hjelten vid Lepanto —
dödsföraktaren i Algier. Få dagar derefter dedicerade
Cervantes sin Persiles och Sigismunda till sin gynnare,
grefven af Lemos. Dedikationen är daterad den 19
April 1616. «De gamla, på sin tid berömda ’coplas’»,
säger han deri, «som börja sålunda: ’Re’n med foten
satt i bygeln’, passa bättre än jag önskade till detta
mitt bref; ty jag kan böija nästan med samma ord
och säga:
Puesto ya el pié en el estribo,
Con las ansias de la muerte,
Gran Sennor, esta te escribo [1].
I går gaf man mig sista smörjelsen, i dag skrifver
jag detta: tiden är kort, plågorna tilltaga, hoppet
förminskas, och ändock uppehåller jag lifvet med den
längtan jag hyser att lefva, och jag skulle önska att
uppskjuta dess slut, till dess jag finge kyssa min
nådige herres fötter; ty kanske skulle min glädje att se
Eders Excellens helbregda igen i Spanien vara nog stor
att återgifva mig lifvet» [2]. — Cervantes slutade sin
lefnad den 23 April 1616, samma år och samma dag
som Shakspeare [3].
Vi hafva tecknat Cervantes’ lefnadsöden, för så vidt
som de äro egnade att belysa han litterära verksamhet.
Oss återstår att egna en närmare betraktelse åt det
arbete, som gjort sin författares namn verldsberyktadt,
och hvars betydelse är så djup, så omfattande, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
