Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dråpligaste äfventyr. Om Don Quixote genom sin person
och sina handlingar representerar ytterligheten af en
poëtisk idé, som med all makt vill göra sig gällande
inom en verklighet, der den ej får plats och för hvilken
den icke passar, så representerar deremot Sancho den
motsatta ytterligheten, den mest oblandade, den mest
jordkrypande prosa. Föreningen af dessa skarpa
motsatser i det vandrande paret är också en af dessa
kontraster, hvilkas sammanställning frambringar den mest
komiska verkan. Sancho, som ser allt med sina prosaiska
två ögon, finner naturligtvis rätt väl att väderqvarnar
äro väderqvarnar och inga jättar, att fårskockar
äro fårskockar och inga stora arméer, och kan
följaktligen icke undgå att misstänka att en och annan skruf
är lös i hans riddares hufvud; men ändock är han
tillräckligt dum att med god smak svälja sin husbondes
frikostiga löfte om den framtida belöningen af ett
ståthållarskap eller något dylikt, och tillräckligt egennyttig
att finna sin fördel uti att efter behag hushålla med
husbondens reskassa och tillegna sig de tillfälliga fynd,
som de väl sällan men dock en och annan gång lyckas
göra, t. ex. penningsäcken på det äfventyrsrika Sierra
Morena. Dessutom synes Sancho genom vanan hafva
kommit att fatta ett slags hundkärlek för sin husbonde,
hvilket likväl ej hindrar honom att då och då bedraga
denne, när hans fördel eller maklighet så fordrar, t. ex.
vid de beskickningar, som han åtog sig till Dulcinea af
Toboso, på hvilken han sedan lemnar den utförligaste
beskrifning utan att hafva sett henne. Riddaren åter å
sin sida — han tänker icke på några jordiska fördelar,
han, den förryckte hidalgon på sin gamla skinkmärr,
drömmer endast om att rädda olyckliga prinsessor,
befria oskyldiga fångar, slå ihjäl jättar och eröfra
konungariken: han, den gamle utmerglade, smalbente
landtjunkaren tänker hvarken på mat eller dryck, så försjunken
är han i kärleksfulla tankar på sitt hjertas dam, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
