Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucinda moder: och vid denna betydelsefulla vändpunkt i
vår hjeltes lif, uppenbarar sig hela hemligheten af hans
naturdyrkan. «Du skall blifva moder», skrifver han till
henne. «Hvad som hittills egt rum emellan oss, har
endast varit kärlek och passion. Nu har naturen
innerligare förenat oss. Naturen allena är glädjens sanna
prestinna; nur sie versteht es ein hochzeitliches Band
zu knüpfen, nicht durch eitle Worte ohne Segen,
sondern durch frische Blüthen und lebendige Früchte
aus der Fülle ihrer Kraft.» — Efter denna katastof
beslutar vår Venus-dyrkare att «eintreten in den Reigen
der Menschheit»; hvilket beslut han äfven verkställer
genom att inköpa ett gods, der han framgent egnar sitt
lif åt kärlekens njutningar med sin genialiska — hustru.
Således — genom att bygga bo och para sig inträder
man i «mensklighetens leder»; men hvarigenom inträder
man då i djuriskhetens? — Vidare, det är först genom
barnet, det barn, som har att tacka den mest förfinade
liderlighet för sin tillvaro, som naturen lyser den
presterliga välsignelsen öfver den lösaste förbindelse — det är
endast naturen, som är berättigad att knyta det
äktenskapliga bandet, och detta icke blott genom tomma
ord utan välsignelse! I sanning, med en sådan
fräckhet har väl ingen annan vågat tala för de fria
förbindelsernas helgd! Och dertill fordras i sanning den
suffisanta frimodighet, som tillhör romantikens yppersta
hjeltar! Ja, naturen blef slutligen för dem det högsta,
till naturen skulle menskligheten återvända såsom till
sitt mål, till paradiset, historien. Den fräckaste oblyghet
blef för dem den älskligaste oskuld: blygseln — det
förnuftiga väsendets instinktmässiga motvilja att
framträda såsom blott naturväsende — blef för dem en
chimère, som måste öfvervinnas, emedan den endast
motarbetar menniskans återgång till fullkomlig genuin
mensklighet. Se t. ex. episoden om «die kleine Wilhelmine»!
— Naturens omedelbara gåfvor äro för dem det högsta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
