Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot de förvillelser och passioner, som hon så mästerligt
tecknat. Karakteristisk är i detta afseende den
invokation, hvarmed hon i la Comtesse de Rudolstadt
anropar kärleken:
«O kärlek, gudomliga låga! så mäktig och så svag,
så plötslig och så flyktig! blixt från himlen, som synes
hafva för ändamål att genomtränga vårt lif och hos oss
släckas före dess slut, i fruktan att förtära och
tillintetgöra oss! Vi känna alla att du är den lifgifvande eld,
som utgått från Gud sjelf, och att den af oss, som
kunde fängsla i sitt sköte och qvarhålla dig till sin sista
timma evigt lika brinnande och fullständig, den skulle
vara den lyckligaste och störste bland menniskor. Också
skola idealets lärjungar söka att i sina själar bereda dig
helgedomar, i hvilka det är dig godt att vara, på det
att du icke må skynda att öfvergifva dem och åter
uppstiga till himlen. Men ack! dig, af hvilken vi gjort en
dygd, en af grunderna för de menskliga samhällena,
dig har det dock ej behagat att låta fängsla dig af våra
institutioner, och du har förblifvit fri, såsom fogeln i
luften, nyckfull såsom flamman på altaret. Du synes le
åt våra eder, våra förbindelser, ja vår vilja. Du flyr oss
i trots af allt hvad vi uppfunnit i våra sedvaror för att
hålla dig fast. Du bor lika litet i det omsorgsfullt
bevakade harem, som i den kristna familjen, hvilken är
ställd mellan prestens hot, verldsliga myndigheternas
dom och opinionens ok. Hvadan kommer din flyktighet
och din otacksamhet, o hemlighetsfulla trollkraft, o
kärlek, grymt symboliserad under den blinde gudens drag!
Hvilken ömhet och hvilket förakt ingifva dig då dessa
menniskosjälar, hvilka alla du upptänder med dina lågor,
och hvilka du öfvergifver nästan alla, för att låta dem
förgås af saknadens, ångrens eller den ännu förfärligare
vämjelsens qval? — — — Hvadan kommer denna än
sublima, än fanatiska dyrkan, som man egnat dig ända
från mensklighetens gyllene barndom intill vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
