Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somliga tragedier äfven sånger från scenen och
klagosånger [1].
(Kap. XII.)
I afseende på fabelns inre anläggning har man att
afse och undvika följande: tragedien i dess skönaste
form är icke enkel utan invecklad. Härvid iakttages
1:o) att otadeliga personligheter ej må kastas ur
lycka i olycka; ty detta väcker hvarken fruktan eller
medlidande, utan sårar den sedliga känslan (μιαρόν
ἐστι). 2:o) att lastfulla personligheter ej må
förflyttas från olycka till lycka; ty af allt är detta
det, som mest strider emot tragediens natur
(ἀτραγῳδότατον πάντων); emedan det hvarken kan väcka
menskligt deltagande eller medlidande och fruktan; 3:o) att
i grund förderfvade personligheter (σφόδρα
πονηροί) ej må kastas ur lycka i elände; emedan detta
väl kan väcka vårt menskliga deltagande: men hvarken
medlidande eller fruktan. Ty medlidande känner man
blott för den oskyldigt lidande, fruktan endast för sin
like (περὶ τὸν ὅμοιον).
Men den rätta tragiska karakteren är den, som
ligger emellan de nämnda ytterligheterna. En sådan
nemligen, som hvarken är synnerligen utmärkt för dygd
och rättrådighet, ej heller i följd af ondska och
nedrighet råkar i olycka, utan bereder sig sitt öde genom ett
felsteg (ἁμαρτία); en sådan som förut lefvat i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
