- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
416

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utveckla sig med nödvändighet eller
sannolikhet
. Att följaktligen en så eller så beskaffad menniska
gör eller säger det eller det, måste vara nödvändigt
eller sannolikt, likasom att den eller den handlingen
följer på en annan. Häraf är klart, att fabelns lösning
måste utgå ur fabeln sjelf, icke i följd af en yttre
makts mellankomst (ἀπὸ μηχανῆς); hvilken endast får
ega rum i sådana fall, som ligga utom dramat (ἐπὶ τὰ
ἔξω τοῦ δράματος), eller som inträffat förut och äro af
sådan beskaffenhet, att en menniska ej kan känna dem,
eller som skola framdeles inträffa och behöfva förutsägas.
Händelserna få ej innehålla något otänkbart (ἄλογον);
eller, när detta ej kan umbäras, bör det förläggas utom
tragedien, såsom uti Sophokles Oedipus [1].

Men då tragedien är en framställning af ädlare
personligheter (βελτιόνων), måste vi göra såsom goda
porträttmålare, hvilka, i det de återgifva de naturliga
dragen, väl åstadkomma en likhet, men dock göra
bilden skönare än föremålet. Så bör äfven skalden
förfara, så att, när han t. ex. framställer häftiga och
godlynta karakterer, han gör dem till mönster (παράδειγμα)
af häftighet och godlynthet, såsom Achilleus hos
Homerus och Agathon.

(Kap. XV.)

Den tragiska upptäckten (ἀναγνώρισις) (se ofv.
sid 410) kan ske på flera sätt, såsom genom naturliga
eller förvärfvade kännetecken (σήμεια); erinring
(μνήμη), slutledning (συλλογισμός) o. s. v. Men
det bästa och konstmässigaste slag af upptäckt är det,
som sker genom händelsernas egen utveckling.

(Kap. XVI.)


[1] Har afseende på den dialog emellan Oedipus och Jokaste, under
hvilken Oedipus visar sig ända hittills hafva varit okunnig om Lai dödssätt.
Det är det osannolika i detta förhållande, som filosofen framhåller och
hvarom han äfven talar i kap. XXIV mot slutet. Soph. Oedip. R. v. 698 ff.
Ed. Stereot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free