Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI Några anteckningar rörande Censurväsendet i Sverige.
kungliga stadgan och förordningen om alla nyskrifna verks cense-
rande i riket den 5 Juli 1684! Hvad som särskildt framträder så-
som nytt i denna förordning, hvilken för öfrigt bekräftade Upsala
universitetets gamla censurrätt öfver der utgifna disputationer, var
att andra arbeten, som författades af professor vid akademierna,
skulle insändas till kansliet att antingen der censeras eller efter
dess beskaffenhet till den ort arbetet hörde förskickas och under-
kastas censur. Att detta stadgande icke var de lärda professorerne
behagligt är lätt att förstå. Man tänke sig en Olof Rudbecks harm,
han som en gång i konsistorium i den begynnande striden rörande
teologiska fakultetens rätt att utöfva kontroll på öfriga fakulteter
utslungade orden: »på det sättet om facultet blifver handteradt eller
r[]] skrifva publico något till nytta, och
jag vore galin om jag det gjorde, ty jag erkänner ingen att cen-
professor, må ingen ärlig
sera mitt arbete förrän han visar i de saker naturen angå mera
kunna än jag.» Af undseende för den lärda mannen såg man sig
nödsakad att utfärda ett särskildt bref, som i sin konseqvens nira
nog upphäfde det förhatliga stadgandet. Det var Kongl. Maj:ts bref
den 13 Maj 1685 till kanslern Magnus Gabriel De la Gardie rörande
»huruvijda placatet om böckers censurerande bör förstås», hvari före-
skrifves: »Från censur undantages böcker af lärda och beskiede-
lige män, om hvilkas integritet och ehrfarenhet man nogsamt är
förvissat, at deras värck intet hafver något skadeligt, förargeligit,
och anstöteligit (ex. prof. Olai Rudbecks opus botanicum och hans
Atlantica), på det de måga uti deras lofwärdiga uppsåth mehr styr-
kias och upmuntras än af frucktan för en vidrig och kanskie stun-
dom incompetent eller passionerat censore låta sitt arbete stadna och
nederläggia.» In nuce den dräpligaste kritik af hela censurväsendet!
Det nu sagda ger oss anledning, att innan vi gå vidare, kasta
en blick på de inre akademiska förhållandena och se huru censuren
särskildt vid Upsala universitet under denna närmast föregående
! Dem, som vilja taga närmare kännedom om ofvan nämnda tryckfrihetsförord-
ningar, hänvisa vi till Kremming, Försök till historia om Sveriges boktryckerier.
h. 2, hvarest de finnas aftryckta. Jfr äfven Rypis, Om yttrandefrihet och tryck-
frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
