Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anteckningar rörande Censurväsendet i Sverige. vi
tid tillämpades, helst den vidare utvecklingen af censurväsendet
sammanhänger med dessa universitets förhållanden.
I de at Karl X Gustaf utfärdade konstitutionerna förordnades,
såsom vi redan nämndt, att alla akademiska skrifter skulle, innan
de till tryckning befordrades, erhålla påteckning om tillåtelse af
dekanus eller professor i den fakultet, under hvilkens område af-
handlingen hörde. Det var sålunda närmast fakulteterna, som hvar
på sitt område utöfvade den akademiska censuren, men den teolo-
giska, alltid nitisk om renlärigheten under detta ortodoxiens tide-
hvarf, vakade med mycken misstänksamhet öfver de andra fakulte-
terna och tillvällade sig småningom en för den vetenskapliga frihe-
ten ganska tryckande inqvisitorisk uppsigt. En anledning till denna
inblandning fanns i de akademiska statuterna, der det heter att
ingen utom teologiska fakulteten egde tillåtelse att i disputation
inmänga teologiska satser eller upptaga slutsatser, om hvilka man
icke ur annan källa än uppenbarelsen kunde få kunskap. Det var
ock denna teologernas inblandning, som förorsakade de ojemförligt
flesta striderna inom universitetet, om ock en och annan politisk
stridsfråga stundom förekom. Klart är att teologiska fakultetens
ledamöter egentligen först, sedan en till annan fakultets område
hörande disputation var tryckt och offentligen anslagen, kunde taga
kännedom om densammas innehåll. Befanns nu innehållet vara i
något afseende stridande mot den teologiska renlärigheten, kunde
fakulteten med anmälan härom hos universitetets rektor förbjuda
dess ventilation, der ej en varning ansågs tillräcklig. Lyckades
det ej att förhindra disputationsakten, fanns en annan utväg, i det
fakulteten uppdrog åt sin dekanus att vid ventilationstillfället upp-
träda och i fakultetens namn uttala sin protest emot de irrlärige
satserna. En tredje utväg var att före disputationsakten förständiga
vederbörande att till den utgifna disputationen tillfoga ett särskildt
tryckt blad, der han kunde såsom »errata et addenda» till en del
på sättaren afbörda sin irrlärighet. I svärare fall gafs större offent-
lighet åt förbrytelsen, och anmälan skedde till kansleren och Kongl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
