Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV Några anteckningar rörande Censurväsendet i Sverige.
framställningen härom den 9 Dec. 1695 upplystes att densamma
före tryckningen verkligen varit at författaren öfverlemnad till
censur, men att efter lång väntan intet dervid blifvit åtgjordt,
hvarvid konungen yttrade att detta var bara piequanterie och
författaren, en arm flykting ifrån Rhenströmmen kommen, af
Strauch ! utan orsak förföljd. Leibnitz fick ock enligt konungens
befallning blifva otilltald, ehuru boken indrogs.
Såsom vi sett intog censor en underordnad ställning i förhål-
lande till kanslikollegium, hos hvilket han i vigtigare frågor, som
rörde hans embetsbefattning gjorde sina andraganden genom in-
lemnade memorialer. Af sådana finnas i riksarkivet en för censu-
rens historia värderik samling, ehuru ej omfattande censurens första
tider. I censorsärender var han äfven i kollegiet närvarande för
upplysningars afgifvande, men deltog icke i besluten, såvida han
icke sjelf såsom tidtals inträffade innehade kansliråds värdighet,
såsom t. ex. Brauner, som efter denna sin utnämning tillika skötte
censorsgöromålen under en kortare tid, och äfven Rosenadler. Men
med all sin vaksamhet kunde äfven de mest nitiska censorer icke
undgå att stundom i sin granskning förbise ett och annat uttryck
i de censurerade skrifterna, hvarpå höga vederbörande stötte sig,
och följden blef mer än en gång att censorerna blefvo uppkallade
i kanslikollegiet för att erhålla vederbörlig skrapa. Särskildt gällde
detta då man funnit någon i politiskt hänseende vågsam sats eller
några yttranden, som innebar klander eller som det den tiden hette
qvälljde Kongl. Maj:ts och publique förordningar. Under enväldets
dagar var detta ett erimen l:esxe majestatis, och detta icke mindre
under frihetstiden, hvilken icke har färre tryckfrihetsmål, stundom
af upprörande beskaffenhet, än absolutismens tider att uppvisa. I
dessa förhållanden såg sig censor, såsom stående emellan författarne
jelf,
och de maktegande, af en naturlig tendens att sauvera sig s
nödgad till ett strängare förfaringssätt än som i många fall kanske
öfverensstämde med hans egna åsigter om hvad en anständig tryck-
frihet kräfde. Af alla de punkter som censorsinstruktionen innehöll
! AEGIDIUS STRAUCH, pastor primarius i tyska församlingen i Stockholm, och
såsom sådan ledamot af Stockholms stads konsistorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
