Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, VV. 3163—3183.
Männen kunde finna det värdigast.
I högen lade de ringar och smycken,
Alla de prydnader, som de stridslystne
Förut hade tagit af skatten;
Lemnade jarlaskatterna i jordens våld,
Guldet i gruset, der det ännu lefver,
Så gagnlöst för menniskorna som det förut varit.
Sedan redo de stridsdjerfve,
Inalles tolf ädlingar kring högen,
Ville klaga sin sorg öfver konungen
Och i högstämda ord tala om mannen.
De prisade högt hans jarlaväsen
Och hans manliga dåd, såsom vederbörligt är.
Att man med ord ärar sin vän och herre,
Älskar honom af hjertat, då han måste
Lemna på jorden sin förgängliga kropp.
Så sörjde götamännen,
Hirdkamraterna öfver herskarens fall.
Sade att han varit den gifmildaste
Och mannablidaste, folkvänligaste
Och mest loflystne konung i verlden.
-=40
KUNGL. BIBL.
2 6 AUG 1969
STOCKUOUM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
