Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska spel i Grälebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
NORDISKA SPEL I GRÄLEBO.
det bränns, då kärleken oförhappandes rusar in i hjärtat
och börjar regera öfver tankar och sinne och känslor och
allt det där, som ni nog vet om och som gör, att vi bli
gifta och få block om fotterna. Häromsistens kom hon och
förde spektakel med mej, gamle skråe, samt lurade mej att
begå nordiska spel. Hon vankar för resten förbi Grälebo,
där jag bor, tidt som oftast. Sommartiden susar hon förbi
på en sådan där cykel, di kallart, och i vinterdagar
sprätter hon sig fram på en illmänskadt lång och odräglig kälke,
som jag aldrig sett maken till.
Jag stod ute på vedbacken och skulle klyfva sönder
lite kaftebråte åt käringen min, som gualof fått sin
»indu-flensa», så att hon ingenting kunde uträtta, utan satt där
inne i stugan och sa’, att hon väntade på döden i hvilken
minut som helst. Hon får för öfrigt alltid den dödssjukan
hvarje gång jag kastar fram ett ord om att gå till någon
auktion i grannhället. Det hade jag nu gjort på morgonen
samma dag. Och så blef resultatet det vanliga. Käringen
fick sin sjukdom och skulle dö — det svor hon på —
ungefär vid den tiden auktionen skulle börja.
— Vill du sta och ha roligt på auktionen samt
kanske dricka kaffegök och dra’ fingerkrok, när jag ligger i
själatåget, så gack! grät hon. Och då fick jag förstås lof
att bli hemma och sköta henne och sysslorna. Men arg
var jag där jag stod på vedbacken och knölade sönder
kaffeveden. Jag grunnade och grunnade, om jag inte skulle
kunna hitta på något djädrigt meklament, som förmådde
bota hennes sjukdom, så att jag kunde få gå på auktioner
och andra roligheter, jag såväl som andra reela karlar i
socknen.
I detsamma kom fröken Karin framsprättandes med
sin långa drög och började grina det första hon fick se mig.
— Hva’ är det nu, som är så roligt? Har fröken
fått en ny slags ingeniör till friare? lät jag. För jag var
ju vid misshumör och satiriskt anlagd i det momanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
