Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 11 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska spel i Grälebo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Stackars, stackars karl! Ni har ju en min på er,
som ni vore kär upp öfver öronen, skrattade hon, så att
det klingade som bjällror.

– Kär! Tvi den dålie! Hvem i all sin dar skulle
ja’ bli kär i här ute? Och för resten ska’ jag säja fröken,
att ja’, gualof, har ett godt vett och starka nerver, så att
jag reder mej nok för kärleken! lät jag.

Ill. E Å-g[=Emil Åberg] I detsamma kom fröken Karin framsprättandes.

– Men ni ser så där olycklig och dum ut, som karlar
pläga göra, när de ä’ kära eller vilja spela förälskade. Ni
ser ut, som om ni friat nu på morgonkvisten och blifvit
åthutad i stället för kysst! svarade hon och tog på sej en
min, full af medkänsla, den bytingen.

– Jesses, skoja inte me mej! Ja’ ä’ ju gift, så
kärleken är ju en öfvervunnen ståndpunkt. Men jag är
förbaskad, för käringen har fått sin induflensa och vi ha
auktion i Bockebo, sa’ jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>