Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJA.
21
- Tänker. • . ja, gunås . . . och det är då i alla fall
en go’ sak, att tankarna och barndomsminnet inte kunna
tas ifrån mej, hvarken utaf Ilypoteksbanken eller
länsmannen. Om det skulle gå illa, så kan dom skilja mej
ifrå’ allt hvad jag har, men inte ifrån mej själf och inte
ifrån Maja. Jag vet inte hvar hon är eller hur hon har
det, men jag är hos henne i alla fall med min själ.
— Vi låta näten ligga. Kom med, Bengt, så sätter jag
för min märr och skjutsar dej till doktorn, för du är ju
sjuk, det hörs ju, afbröt jag. Och jag kunde väl inte tänka
annat, när han pratade så konstigt.
— Sjuk! Ja, du skulle var’t mycke’ sjukare, om du
haft mitt hjärta och mitt sinne och suttit med Maja under
vårkvällar i ungdomstid vid det här trädet och på, den här
gamla stenen, när bina surrade i blommande grenar och
sola gick ner där borta bakom Applakulla skog.
— Inte blir en sjuk af så’nt! lät jag.
— Nä, inte så länge det varar. Men när hon så en
dag drifves åt ett annat håll, och man själf i sin feghet
låter köra sig åt motsatta leden, då springer det efter några
dar sönder något, där bröstkorgen börjar, och det såret vill
aldrig läkas se’n. Har du aldrig blödt på det viset? sporde
Bengt och tittade ut öfver ängen, som doftade och blommade.
- Jo, gubevars, nok har mitt hjärta blödt, men det
kom, gualof, alltid snart en annan tös och stämde blo’en,
svarade jag.
Bengt knep i hop ögonbrynen och tittade på mig med
en min, som om han tyckte att jag var en dumbom eller
ett kreatur. Och så torkade han sig med tröjfliken öfver
pannan och började tala med en tunga, som klingade nästan
vackrare än en prästs. Aldrig trodde jag, att det kunde
finnas sådana ord, sådan ton i en simpel karl. Men det är
väl så, att när det börjar frusta ur hjärtedjupet på folk, så
blir det rödt och vackert, äfven om barmen skvles af en
blångarnsskjorta och en hemväfd tröja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
