Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
MAJA.
Jag hade var’t orolig för näten, men jag glömde bort
båd’ fisk och skepp och vårt morgongöra, när Bengt knäckte
till att öppna sitt hjärta och drifva tankarna tillbaka till
den flämtande kärlekens och ungdomens dar.
-— Det är för resten en underlig Gu’ vi ha’ — sa’ han,
som aldrig eller åtminsone sällan låter en få den, man vill
ha’ hos sig här i lifvet.
■— Nänä, det har du rätt i, Bengt, sa’ jag. Ty hur
det var, kom jag att tänka på, att det nog skulle varit
hvitare, renare, grannare och saligare där hemma så väl i
stugan som inombords, om Kajsa i Åsa fått flytta till mig
och fått bestyret öfver mej och hus och hem och kreatur
och mataffärder. Kors, hvad gröten skulle smakat godt
och »doppat» till fläsket, om mjölet fått glida ner i grytan
eller pannan mellan hennes små knubbiga fingrar.
Men skam och Manne i Bråten togo Kajsa, och Josefina
i Fästampen anammade mej.
Tvi den dålige!
Men såsom man bäddar åt sej, så får man ligga.
— Nu kila vi ner, Bengt, och titta på våra nät, sa’ jag.
Jag ville komma bort från Kajse-tankarna. De gräma
och kvälja mej alltid och rifva mej och liksom förebrå mej
och säga mej, att jag förspillt lifvet och varit en skrabbelin.
Men Bengt ville, att vi skulle stanna en stund i
Lin-neryds äng.
— Låt mej sitta här ett grand och gruöna, sa’ han.
Det är som jag låge i en vagga. Hypoteket och
ledsamheterna och alltihop det där glider undan som en sky, den
där gripes af en östanvind. Här satt jag med Maja, det
lilla mjuka och fagra vårblomstret. Jag känner just nu
hur hon kröp intill mig med sina späda lemmar. Jag var
inte klen på den tiden. Du minns väl, att det var jag, som
stod på kyrkotornskulan och girade fast åskledaren vid korset,
och jag darrade inte på hand eller fot och kände mej inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
