Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningskalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLOFNINGSKALAS.
61
Och Han liar nog gjort henne så underlig, på det att
vi skulle bli så mycket tosigare efter henne, kan jag tro.
Rätt som det var, dunstade det ut, att Andreas fått
kärlek till sin piga och att hon inte skulle ha något emot
att bli mor i Skägganäs.
Men det troddes inte, ty dels var flickan ung och grann
och så visste vi, att hon hade Johan i Byn till sin
bestämde fästman.
Och när man frågade tösen 0111’et, så bara grinade hon.
Sporde man åter Andreas själf, om det låg någon
sanning i pratet, så svarade han endast: »Dra åt häcklefjäll
bå’ mä’ er och era gef termål splaneringar!»
Därför tystnade det talet rätt snart. Men en söndag
ställde Andreas till gille i Skägganäs, ett stort och bastant
gille för att hedra sin aflidna hustrus minne, lät han.
Och vi kommo dit nästan alla hans känningar ocli
bekanta ifrån Kullen och Räfsebo och Sinkamålen och
Fä-stampen och Snufvebo och Genafä och Pinutten samt
tor-parfolket, som lagt på Andreas’ piga, hvilken heter Jenny.
Och vi åt och vi söp, så att det dundrade. Där var
ingen brist, ty våra käringar hade haft förning med sig,
och Jenny redde sig bra som värdinna. Johan i Byn var
där också och satt, förstås, nederst vid bordet bland
ungdomen.
Hvar gång Jenny kom dit neråt med faten, ville han
påta på henne och vänslas med henne, och då lade jag
märke till, att Andreas glodde som en tjur, och att Jenny
rodnade och vispade till Johan med näfven.
När vi ätit så pass, att vi knappt kunde röra oss, asade
vi oss ut och hofvo oss i gräset vid gafveln nedanför
bi-bänken och dusade och gäspade och päste.
Om en stund fingo vi kaffegök där ute, hvilket
muntrade upp oss ett grand.
När vi karlar fått gökarne och fruntimren sina släta
i ordning, stötte Andreas till Efraim i Genafä uti sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
