Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMBYTTA KOLLEK.
163
Men det såg ut på ett annat sätt däruppe i de dagarne.
Den flacka och ganska bördiga fälla, som den stackars
Andreas efter sitt själfpåtagna lidande för vännen bebyggde,
var då kransad af stor och härlig skog, som tog emot
stor-marne och motade undan frosten. Den gaf skugga i torkår
och om vintern var den som en pälsfodrad tröja åt
Skogs-byggefolket. Andreas och den kvinna, som band sig vid
honom och delade hans ensliga och afskilda lif därborta,
mådde väl. Där växte goda äringar åt dem. Marken var
lättbrukad och de hade lagom mycket öppen jord för att
kunna sköta den väl, och uti skogsplanen fanns tillräckligt
med bete åt deras fåtaliga fäkreatur.
Österut sträckte sig skogen ner till ån, och där fanns
godt om fisk, så att sofvel fattades aldrig i Skogshygget.
Dess invånare trifdes för den skull väl och en rask son
växte upp åt dem. Men när denne blef stor nog, längtade
han ut ur skogen och for till Amerika.
Under tiden hade Isak tillträdt hufvudgården, hvarest
han braverade och ritade värre. När han vuxit ifrån
lekstugornas och slagsmålens förströelser, slog han sig på att
lefva herre. Han ville åka fint, bo och kalasa på
lierrskaps-manér och spela kort med handlandena nere vid stationen.
Han byggde om Kulhult och vräkte sig som den värste
patron, gick i borgen för herreslankar, som ville dricka
brorskål med honom, och förlorade den ena summan efter
den andra.
Omsider måste han taga till skogen för att reda sig.
Park efter park fälldes, kastades i ån och flottades bort.
— Du går väl inte inpå mej med huggandet, så att
du släpper nordanvinden öfver min lilla täppa! sa’ Andreas
ofta till Isak.
•— Ähnej, skogen är så vidlöftig, så han räcker nok i
bå’ din och min tid! lät Isak.
Men det var märkvärdigt med det skogshygget. Ju
mer Isak sålde, dess mer behöfde han sälja. Det var ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
